Bohusbanan var ursprungligen tänkt att knyta ihop rikets andra och tredje stad med varandra. Tyvärr (får man väl säga?) upplöstes unionen med Norge ungefär när sista etappen från Skee, några kilometer från Strömstad, till Kristiania/Oslo skulle börja byggas. Istället byggdes en liten snutt, bekostad av det lokala näringslivet, från Skee till Strömstad, som så blev Bohusbanans slutstation. Titta gärna på en karta så syns rätt tydligt hur det blev.

För Bohusbanans stationer ritade Folke Zettervall, SJs legendariske arkitekt, ett typhus. Efter hans ’Ritning till Stationshus af minsta typen’ byggdes 15 exemplar med de två i Stenungsund och Ljungskile något större än de andra. Husen byggdes i tegel i olika färger, vanligast gult och brunt men i några fall rött och brunt. Skillnaderna mellan de olika stationshusen är i övrigt begränsade till placering av enstaka dörrar och fönster och en och annan tillbyggnad som har tillkommit i senare skeden.

Jag har länge velat bygga en modell av den här typen och till sist bestämde jag mig för att faktiskt göra det.

Det har byggts några modeller av den här typen tidigare, (finns det andra exempel än de jag nämner här känner jag inte till dem men skulle uppskatta tips och bilder!).

Som grund för bygget hade jag, förutom en uppsjö bilder, egna och hittade på nätet, en ritning som jag för länge sen fick från Bohusläns museum. Ritningen är närmast mikroskopisk och förstorad till H0-skalan blev den lite grov men tillsammans med klipparket från J Boldt ger den tillräckligt med underlag för att få till ett bygge jag kan bli nöjd med.

Jag började med att skära ut de fyra väggarna ur tegelarken efter att ha ritat dit markeringar för fönster bl.a. Teglet gör det enkelt att markera fönsterhöjden på alla fyra sidor och jag klämde dit allehanda hjälplinjer.

Väggarna är lite ovanliga i och med att fasaderna på nedre våningen lutar utåt, vilket i sin tur gör att fönstren på nedre våningen sitter i ganska djupa nischer. Dörrpartierna mitt på fasaden är också indragna i rätt djupa nischer.

Nischerna för såväl fönster som dörrpartier byggdes upp på insidan med diverse plastlister. Fönstren var inte så mariga, däremot tog det bra med tid att få till dörrpartierna.

Fönsternischerna är så djupa att jag tyckte det var värt att lägga tegelremsor även på insidorna av dem. Däremot struntade jag i tegel på underkanten, där ska ju i alla fall fönsterblecken monteras senare.

Dessutom har såväl fönster som dörrpartier väl markerade stående tegelskift i överkant som måste fixas till. Jag tog en liten bit tegelark och skar skåror i fogarna i drygt halva längden, det gav en svag välvning som kunde justeras efter behov.

Sorgebarnet. Jag tänkte jag äntligen skulle lära mig hantera ett dragstift. Jag började med att rita upp alla fönster i Powerpoint,sen tog jag mig an dragtiftet. Och jodå, ett och annat fönster blev ok men jag kan inte säga att jag är helt nöjd. Jag tröttnade till sist och bestämde mig för att det fick duga i alla fall. Dessutom hittade jag fönster (köpta från Ristat och Skuret när de lade ner verksamheten) som passade till några av fönstren.

Eftersom jag hade tänkt sprutmåla fasaderna fick monteringen av fönstren vänta ett tag.
 

Förutom de fyra fasadytorna finns lite annat att fixa till. Detta gjorde jag på enklaste sätt med tegelark och plastribbor.

Det svåra med taket är inte att få tag i passande plastark, i det här fallet Vollmers tegeltak. Det som är krångligt är att skära till arket med rätta vinklar så att allt passar till sist. Jag tillverkade provtak av kartong vilket var tur eftersom jag fick kassera ett par, tre tidiga försök innan jag fick till det.

Viktigt är att få till den markanta knäcken i takets nederdel ('Kinavipp' kallades det - i alla fall i början av 90-talet...).

De utskjutande takdelarna fick vänta till senare för att det skulle gå att montera taket utan problem.

Kommen så långt var det så dags att få lite färg på fasaderna. Jag ville ha en något mer nedtonad, blekare, färg än förebilden och valde att spruta på en blekgul historia som grundton. Den färgskiftning som anas på bilderna beror helt på den lutande undre delen av fasaden.

Därefter var det dags att ge byggnaden sin karaktär i form av de rödbruna partierna. Jag maskade allt det gula och sprutade sen med en lämplig rödbrun kulör, vilken färg jag använde har jag glömt. Det blev en hel del kladd, maskeringen var inte helt tät visade det sig, så jag blev tvungen att bättra på det hela  i några omgångar med omväxlande brun och gul färg.

Jag hade redan tidigare lagt in ett innergolv av plasticard för att staga upp hela skapelsen, innerväggarna byggde jag av kartongbitar där jag klistrade dit lite printade dörrar, nån tavla här och där och lite möbler mest för att fylla ut det hela Eftersom jag ville ha sparsamt med belysning behövdes inte så mycket pill med insidan tänkte jag. Bilden till höger nedan visar nedre våningen som jag byggde upp och ner eftersom innertaket redan var på plats.

Jag ville som sagt ha sparsamt med belysning och helst bara på några enstaka punkter såväl nere som uppe. Lysdioder monterades i några svarta plaströr med okänt ursprung, fästa i golvet mellan våningarna. Det fick räcka med fyra stycken och tack vare det ofärgade silikonet lyses även övervåningen upp lite svagt.

Innan dörrar och fönster monterades (ett moment som rafsades över utan svårigheter och så kvickt att det inte blev några bilder tagna) passade jag på att patinera fasaderna med lite gråbrun blask. Förutom att ge ett lite lortigare intryck gör det också att tegelfogarna blir lite extra markerade.

Enkelt beskrivet gick fönstermonteringen till så att jag klippte ut fönstren och limmade dem på plats i de ramar/nischer jag tidigare fixat till. Limmet jag använder är 'Canopy Glue', en lite klibbig variant på vitlim som torkar helt genomskinligt.

Dörrarna byggde jag av mönstrade plastark som sen målades i teakfärg innan de limmades på plats.

Takstolar och vindskivor byggdes upp av plastlister i olika dimensioner och målades på plats efter att taket målats och patinerats. Patineringen av taket fixar jag f.ö. med enbart gråbrun blask, Sture Bylén brukar måla taken mörkgröna har jag för mig, och torrborstar sen fram tegelfärgen, jag gör ungefär tvärtom. Båda metoder ger bra resultat tycker jag.

Skorstenarna är vitmetallgjutningar från RimboGrande som målades med samma fäger som fasaderna i övrigt.

Småfixet omfattar bland annat att montera gardiner av servetter i olika färger, montera skyltar utskrivna med hjälp av Powerpoint och att sätta dit en äkta SJ-klocka (också hopfixad med hjälp av Powerpoint).

Dessutom satte jag in en ledstång till trappan, den syns tydligt på förebildsbilder och måste vara med. Jag tog en rund tandpetare som ledstång med resultat att den är rätt ordentligt för grov, men det struntar jag i.

Det pinsammaste med hela det här bygget var/är: Jag har slarvat bort modellen! Efter att ha letat på alla möjliga ställen och de flesta omöjliga gav jag upp. Eftersom jag hade en given plats för det här stationshuset inte bara i mitt hjärta utan också på en modul under byggnad hade jag ett dilemma.

Det fanns några alternativ att välja på, jag kunde ställa dit min modell av Läggesta, Jecos Almunge eller bygga en variant av Heljans Åmål. Jag testade att ställa dit Läggesta men det kändes inte rätt.

Det fanns egentligen bara en lösning, jag blev tvungen att bygga ett nytt likadant stationshus. Och som en god vän sade, det är ju det perfekta sättet att faktiskt hitta det första bygget...

Efter några veckor blev det så klart. Det är lite annorlunda än det första, anpassningar för att passa in på den avsedda platsen och något annan taklutning, skorstensplacering etc. Skorstenarna gjöt förresten Göran på RimboGrande upp speciellt åt mig, stort tack!! 

Min sambo beundrar mitt tålamod att bygga ett till likadant, jag menar att jag ju inte hade nåt val, alla alternativ hade gjort mig missnöjd med så mycket mer än bara det bortslarvade huset. En fråga är ju om jag blev lika nöjd med tvåan som jag var med ettan. Svaret är väl 'nja', jag var ju väldans nöjd med det första bygget. Det andra duger. Och här är det: